TEST BLOGG

Så, i detta inlägg skulle jag vilja presentera mina jag-mår-filmer. Alla har väll såklart ett par filmer som hör till favoriterna, dem som man kan titta på flera gånger om, självklart har jag mina favoriter också. MEN jag ser dessa filmer endast till ett visst humör.

Jag-mår-så-dåligt-för-jag-har-inte-ditt-liv-filmerna :
När jag är på dåligt humör så tänker jag alltid att; då kan jag lika gärna bli på ännu sämmre humör. Det är då denna kategori dyker upp, då kollar jag på dessa filmer. Filmerna kanske inte alltid har något gemensamt till varandra, handlingarna i sig. Men vad de har gemensamt är att det filmerna handlar om, det karaktärerna har har inte jag och det gör mig så jävla depprimerad. Så av dessa filmer skapas rent hat av avundsjuka.

Fame - Hallå? Tänk att kunna sjunga så bra, tänk att kunna ha en karriär inom musiken!

A walk to remember - En nykomling på denna lista helt klart. Men jag skulle kunna döda för att få en pojkvän som Landon Carter i den här filmen. Får mig att gråta floder.

A cinderella story - Hahahaha. Jag vet inte varför. Jag blir bara inget mer än depprimerad. Man borde ju snart lära sig att prinsar inte finns in real life.



Det finns även många fler, men tre stycken exempel.

Må-bra-filmerna :
Men det finns undantag då jag är på dåligt humör MEN faktist bestämmer mig för att jag vill bli på bättre humör. Då hjälper de här filmerna mig upp på topp igen innan filmens slut.

The hangover - Jag skrattar bokstavligen i varje scen. Det som jag älskar med filmen är att varje gång jag ser den så upptäcker jag nya roliga saker som jag inte lagt märke till innan. Filmen överraskar mig lika mycket varje gång. Det som jag också tycker är så skönt med den här filmen är att det finns INGEN kärlek som står i centrum, bara en kärlek mellan fyra vänner. Favorit repliken: HA, that's a Classic!

Knocked up - För det första är min favorit skådespelerska med, Kathrine Heigl. Plus i kanten. Visst är det kärlek med i filmen vilket förvånar mig att jag lägger just den här på jag mår-bra-listan. Men kärleken i filmen är sarkastisk och humoristisk vilket inte ger den depp-mode-vibbar och massa sorgligheter. Bara en jävla massa skratt.

The Ugly Truth - Kathrine Heigl är med igen!!! I like. Denna film har samma humor som knocked upp. Och Gerald Butler som spelar en av huvudrollerna har en oförskämd humor som inte går att skratta till. Man kan inte mer än att må bra, + att slutet gör en inte besviken.



Dags-att-ta-självmord-filmen :
Här finns det inget plural. Endast singular. Det finns bara EN film som platsar under denna kategori. Av alla filmer jag har sett och det är ändå många så är denna min favorit. Jag har aldrig sett en sån bra film. Den bästa av dem bästa. Den här filmen ser jag YTTERST sällan. Den ska man inte bara se för att se. Den ser jag när jag mår riktigt dåligt vilket är YTTERST sällan då jag vill gråta lite för någon annan och inte bara för mig själv.

Pearl Harbor - Vad finns det att säga. Pearl fuckning Harbor. Jag gråter inte några tårar när jag ser den här. Jag hoppar upp och ner i soffan, kastar kuddar i golv och tak. Gråter så tårarna sprutar och skriker tills jag inte har någon röst kvar, den är så jävla fin film. Jag skrik-gråter filmen igenom. Matilda vet, jag ringde henne en gång under filmen och hon trodde att någon hade dött för jag varken kunde prata eller andas så mycket som jag grät. Pearl Harbor föralltid i mitt hjärta.



Det här inlägget tog en jävla tid att skriva så bäst för er att ni läser hela!
Vad tycker ni annars då, platsar filmerna under kategorierna? (öh ja)